27/8-15
Frustrationen skriker inom mig.
Igår och idag, har tankarna snurrat ordentligt kring en händelse på mitt jobb..
Att inte få kunna dela det som snurrar, pga tystnadsplikt - är ibland svårare än andra gånger.
Önskar att jag kunde ta hem "dig" och bara låta dig vara så liten som du faktiskt borde få vara.
Få dig att slippa alla tankar och den oro som antagligen finns inom dig.
Låta dig vara det barn du har rätt att vara.
Eftersom det här gäller jobbet, har jag tystnadsplikt och ska/borde/får inget mer säga.
Men jag var bara tvungen att skriva av mig lite...
Att jobba med oskyldiga barn är inte alltid roligt och glädjande.
Det här var inget roligt inlägg..
Men livet är inte alltid en dans på rosor.
Nya tag imorgon!
Godnatt!